En dag i höstas var jag och min bror ute och fotograferade med våra nya kameror. Vi hittade ett övergivet hus. Det är så spännande med gamla hus, de har en egen själ. Kunde man höra vad väggarna vill berätta, så skulle man få höra fantastiska historier. Jag kan komma in i hus och gripas av dem, vissa hus får mig att känna mig fantastisk lugn och trygg och i andra känner jag en oro. Känns sorgligt när det överges eller bara rivs ner. Jag var inne i ett hus i Dalsland en gång, kanske låter det konstigt, men det huset förändrade mig. Jag gick in som en person och kom ut som en annan. Hände inget speciellt när jag var där, men huset i sig självt var så speciellt och jag kommer aldrig glömma det huset. Jag hoppas att jag någon gång kommer få bo i ett gammalt hus, det behöver inte vara stort till ytan, men dess själ ska vara stort....
Det här huset stod bara där övergivet, som om människorna hade fått lämna huset i all hast. Det hade stått ett tag så det hade blivit lite vandaliserat. Men det var vackert, tapeterna hade börjats rivas ner. Man kunde se olika tapetlager och till och med ett lager som bestod av gamla tidningar. Just det här huset ska rivas för att en ny väg ska susa förbi, just på den här platsen ...........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar